Urtida skandinaver liknar nutida skandinaver

Skandinaviska jägare-samlare 

SHG-klustret representerar ett genetiskt homogent kluster av individer från mesolitiska och neolitiska Skandinavien (attesterad till 9 ka). Exempel på dessa individer är Hum1 i Norge 9 ka, SF12 i Sverige 9 ka, Motala12 i Sverige 8 ka, Steigen i Norge 5 ka och Ajv58 i Sverige 5 ka. 

Hamburgkulturen rörde sig i södra Skandinavien redan 16 ka; långt före SHG. Deras arkeologiska efterlämningar minskade under Bölling-Allerödtiden. Hamburgkulturens folkgrupp är okänd och har inte blivit dna-analyserad. WHG (västeuropeiska jägare-samlare), Věstonice, El Mirón eller sådana blandningar framstår som troliga kandidater. Nya pionjärer återkom till Skandinavien i episodiska vågor 12.8 ka. Federmesserkulturen kan ha utgjort en brygga mellan hamburgkulturen och ahrensburg/brommekulturen. 

En verkligt permanent bosättning inleddes i takt med isens tillbakagång 11.7 ka. Lokala WHG i nordvästra Europa  – sannolikt kopplade till ahrensburg/brommekulturen – befolkade Skandinavien från syd till nord. EHG (östeuropeiska jägare-samlare) anlände från nordöst runt 10 ka och blandades med WHG. SHG uppstod som en produkt av denna blandning. Olika bosättningsplatser för WHG och EHG skapade genetiska skillnader mellan geografiska områden. SHG i norra och västra Skandinavien härstammade till 48.9% (±5%) från EHG. De åt en extrem marin diet och levde närmare kusten. SHG från centrala och östra Skandinavien härstammade till 37.8% (±3.2%) från EHG. De åt en blandad mark-marinbaserad diet och levde närmare inlandet. I södra Skandinavien övergick ahrensburg/brommekulturen till maglemosian, kongemose och ertebölle. På den södra gränsen ända upp till norra Norge övergick ahrensburg/brommekulturen till fosna-hensbacka/nöstvet-lihult och komsa. 

Befintliga nordeuropéer spårar begränsade mängder genetiskt ursprung till SHG. Senare och mer omfattande europeiska folkförflyttningar reducerade deras inflytande. SHG blandades med ANF (anatoliska jordbrukare) under neolitikum, varpå deras ättlingar blandades med Yamnaya (indoeuropéer) under kopparåldern/bronsåldern. ANF levde delvis i Anatolien och i Mellanöstern, men klustrar med befintliga sardinare. Det är okänt om hamburgkulturen lyckades att föra sitt arv vidare. Befintliga skandinaver och balter besitter det närmaste genetiska avståndet till SHG. SHG:s anlag, däribland pigmentet, anpassades genetiskt till nordliga breddgrader. Hudfärgen var ljus, medan ögonfärgen och hårfärgen varierade mellan blå/brun respektive blond/brun. Alleler för en tandtyp och hårtextur som numera endast existerar hos östasiater uppstod organiskt utan främmande genflöden.

Mesolitikum var alltså den sista epoken med uteslutande jägare-samlarekulturer i Europa. Senare vågor skulle komma att rubba balansen. Typiskt europeiska fenotypiska drag som ljus hud, blont hår och blå ögon gjorde sitt inträde under mesolitikum, vilket visar på en stor kontinuitet till befintliga européer. Ljus hud förekommer i EHG, SHG, BHG och CHG. Blont hår förekommer i EHG, SHG och BHG. Blå ögon förekommer i WHG, EHG, SHG och BHG. Genetisk drift och naturligt urval drev utvecklingen. När alla dessa komponenter enades med ANF och Yamnaya under kopparåldern/bronsåldern framträdde det distinkta europeiska utseende som existerar idag. 

Källa: Genomics of Mesolithic Scandinavia reveal migration routes and high-latitude adaptation (se även SHG-rekonstruktionen nedan).


Derived immune and ancestral pigmentation alleles in a 7,000-year-old Mesolithic European, Nature, 2014.

Derived immune and ancestral pigmentation alleles in a 7,000-year-old Mesolithic European, Nature, 2014.

2.jpg

PCA-Plots

3.jpg
4.jpg
5.jpg
6.jpg
7.jpg
8.jpg